En kommunpolitikers mardröm.


I skrivande stund försöker politiker från alla partier rädda Timrå IK och det är väl hedervärt i sig. Men det handlar om pengar och heder.
För första gången på mycket länge finns ett politiskt samförstånd i ärendet. Och det är bra i sig. Ett samförstånd i storleksordningen 15 miljoner i bud för hallen. Vi är beredda att än en gång gå in och rädda ursusel drift i laget. En drift som varit urusel ända sedan Janne Söderström lämnade en skuta som inte var sjunkande utan på rätt köl. Bidragen till klubben har haglat in och ingen motvarande motprestation har krävts. Inga gedigna strategiska och operativa planer har delgivits skänkaren, kommunen. Lite eller inget fokus har lagts i debatten på intäktshöjande åtgärder. Det handlar först och främst om bidrag. Ingen tacksamhet eller respekt har kommit från klubben. Man anser att det är kommunens ansvar att räta upp genom åren, tvivelaktiga beslut i TIK. Vilken bank skulle låna ut pengar och stödja en affärsidé eller ett projekt utan en redig plan från företaget.

I Grekland vill man nu lätta på åtstramningen, man vill börja spendera igen och snart är krisen än mer akut. Andra länder ska bekosta Greklands slarv.
Studera Timrå IK. Visst är likheten slående.
För oss i Timrå vore en riktad kommunalskattehöjning kanske på sin plats. Intresset verkar ju vara enormt i kommunen för laget. En krona mer per hundring skulle det vara värt. Kommunen, det är alla vi som bor och verkar här. Det är skattepengar som driver vår verksamhet.
Jag vill inte representera en kommun som inte prioriterar barn, gamla och sjuka till förmån för ett lag som konstant missköter sin ekonomi och som dessutom vet att dom har en räddningsplanka i TimråKommun.
Jag kan inte leva med vetskapen att jag är med och lämnar verkligt behövande i sticket.

Det är sådana här gånger jag funderar på att lämna politiken.

Göran Ljungblom Timrå (M)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0